Hon stod i dimman
spillror av ett vansinne
ondskans verktyg
där han var offrets del
mannen i hennes liv
utslagen i gyttjan
ögonen vid spegelglaset
mänsklighetens fel

Hon på barrikaden
ilska kring överheten
krigssoldatens fru
fällde sina tårar
såg barnen för ögonen
dem är ju så små
han ett liv till spillror
framtiden han sårar

Dem i lyckoruset
de underbara barnen
torpet, hemmets ro
kärlekslivet hemma
de odlade tillsammans
allt taget från naturen
sen uppbrottets dag
och krigets dilemma

Hon stod på slagfältet
förödelsen för ögat
själens sorgearbete
och ensamhetens kvav
soldatens fru mot världen
mot etablissemanget
barnen intill sitt hjärta
röda rosor på en grav

(Copyright © ULJO)