Jag är i början av tonåren och har fått frågan om jag vill pröva på att vara med i skolkören. Jag rätt obstinat, klädd i skinnjacka och Elvis målat på ryggen. Jag som var tuff inte kunde jag stå där och tralla i en kör.
Musikläraren tror jag hette Wennlund lyckades trots allt lura med mig och i alla fall pröva på. Jag vet inte om det var Wennlund eller om det var att skolans snyggaste tjej var med i kören, som gjorde att jag gick dit.
En hormonstinn tonåring med sviter av målbrottet kvar, visst var det väl den kvinnlig fägringen som nog lockade mest.
Magister Wennlund jobbade såväl med oss som grupp, men han lade också mycket tid på var och en av oss som var med i kören.
Skolavslutning och där stod vi då framför skolans övriga elever och framförde våra sånger. Det var då jag förstod hur fantastiskt det var att att finnas med som en del av en helhet. Det var inte längre skolans snyggaste tjej som drog. Det var att finnas därinne bland en massa andra sångröster.
En helt otrolig upplevelse. Skolans snyggaste tjej hade förresten under året fått sällskap med en kille från gymnasiet.
Allsång på Skansen eller Lotta Engberg på Liseberg, det är bara att gå dit och pröva på och känna på stämningen.