Ovanför grantopparna
Ibland funderar jag på om det inte är så att himlen kan läsa mina tankar.
Hur som helst så tänker i alla fall jag så.
Någon kanske ställer sig frågan vad lägger jag in i ordet himlen.
Handlar det om någon tro eller är det kanske Gud jag menar?
Den frågan kommer aldrig att ställas. Det här är en överenskommelse mellan mig och himlen.
Himlen är en god lyssnare. Ibland kan det dyka upp rätt märkliga tankar och då känns det skönt att veta att allt stannar mellan oss. Men man får inte något svar. De måste man själv tänka ut. Ett tag hittade jag på en egen variant för att få svar. Det kunde vara att himlen höll med om jag under någon bilfärd mötte en Volvo inom tio bilar. Som ni ser blev det här lite för tillrättalagt. Det var ju jag själv som styrde vilket svar jag ville ha. Så det har jag slutat med, även om det känns lite lockande ibland.
De flesta frågor vi ställer oss har vi oftast själva svaret på.
Tänker, det är tur att himlen är så stor. Här finns plats för oss alla.