Under ett flertal år har jag brottats med en inre strid
att acceptera att jag är gammal och få lite frid.

Nästan som en pånyttfödelse kom det i rättan tid.
Om lyckan och hälsan står dig bi så kommer du hit
innan det är dags att göra sorti.

Nu njuter jag av att ta emot en hjälpande hand,
trots att det känns lite märkligt ibland.

Midsommarfesten avnjöt jag lite på distans,
nöjde mig med att se på iklädd en blomsterkrans.
Men till maten var gubben allt med, brännvin sill och färskpotatis tacka för det.

Satt nere vid bryggan igår och ändernas mörka skuggor på botten gav spår.
Jag trodde det var fisk och lät metspöt spela en lov.
Tur att ingen såg mig det är ju lite konstigt att meta skuggor om man vill ha fisk.
Den gubben, är han verkligen riktigt frisk?

Det är inte alla äldre som kan ha det så här, i sjukdom och elände många förtärs. Ta en liten sväng till dessa människors sjukhussäng och ta med dig känslan in av blomsteräng.

Vi borde nog alla försöka njuta och dela med oss av det liv vi har