Människorna här jobbar på tråkiga jobb där de
klagar på chefen
bakom hennes rygg,
har familj och semestrar i skärgården.

Och visst, de är väl
nöjda,
men det ska du aldrig bli, Daniel.
Du ska aldrig bo i en gul villa med din fru,
och dina två
söner som heter Filip och Viktor,
som spelar fotboll och hockey
och ser på Lost och gillar Elias feat. Frans.

För Daniel, du och jag ska ju bo i en lägenhet
där vi ska ha
tvåmannadiscon
och dansa fram till tre på natten,
till Kent och Håkan Hellström.
(Fast vi hoppar över Järnspöken och Gårdakvarnar & Skit, för dom är så kvasi.)

Och vi bjuder in alla grannar,
men dom vågar inte komma eftersom de tror att det
förekommer droger
på festerna.

Och de vägrar lyssna när vi säger att vi är
varandras droger
som vi blir glada och beroende av.

Och vi ska inte jobba, för vi får pengar av staten för att vi
passar så bra ihop.
\'\'Ni är ett gott föredöme för Sverige\'\', säger Göran Persson och
andas ut sådär som han alltid gör.

För Daniel, du ska aldrig ha ett vanligt liv.
Du ska alltid vara
det rosa glittret
i min gråa värld.