Häromdagen, Daniel, lyckades jag äntligen samla tillräckligt med mod för att våga skriva till dig på MSN.
Du hade inte varit inloggad på jättelänge, men nu sa den älskade lilla gråa rutan att:
Daniel
har precis loggat in.

Jag tänkte att det faktiskt var väldigt längesen du ditchade mig och loggade ut, du kanske har ändrat dig nu?
Så jag skrev ett enkelt, helt vanligt \'\'Hey\'\'. Och du svarade.

Jag ställde alla de vanliga rutinfrågorna, du vet de där
som folk bara frågar varandra när man inte har
något att säga, som \'\'vad gör du?\'\'.
(Dum fråga, Daniel, man sitter ju för fan vid datorn!)

Och vi pratade faktiskt ett tag,
fyra minuter för att vara exakt.
Det är en väldigt lång tid i
MSN-världen, Daniel.

Men sen bröts hela förtrollningen,
för du skrev \'\'Brb\'\'.
Men du kom inte strax tillbaka,
det gick en minut, fem minuter, sexsjuåttaniotioelvatolvtrettonfjorton minuter,
och sen tog den så hatade MSN-texten över
och berättade att

Daniel verkar vara offline och kanske inte svarar.

Och Daniel, jag undrar
varför du sa \'\'be right back\'\' egentligen.
Hade du faktiskt tänkt komma tillbaka
eller skulle du dra från första början?
Eller var det kanske någon annan som satt vid din dator?

Din flickvän med det lockiga håret kanske?
I så fall skulle jag ha skrivit precis det jag velat
skriva till dig i ett och ett halvt år nu,
så att hon skulle tro att du hade en annan tjej,
storma ut ur ditt rum och slänga igen dörren efter sig.

Eller så skulle hon skratta, visa dig vad jag skrev,
printa ut det och hänga upp den på anslagstavlan i skolan.
Det skulle till och med stå att jag försökte skicka en fil.

http://fridahs.hjarta/E://daniels.hjarta.html.
Connection broken.