Jag är vaken och tänker på dig nu,
Andreas,
och vad det egentligen är som jag
känner för dig.

Och nu har jag har kommit fram till
att vi kanske borde vara mer än kompisar?
(Det här är egentligen bara vanligt jävla Lunarstormdravel
om att vi är så made for each other,
men låt mig bara förklara allting klart.)

Vet du att den här våren
har varit den absolut bästa i mitt liv?
Nu finns det bara fjorton att välja på,
men det är ändå den i särklass bästa sen 1992.
Och det är din förtjänst alltihop.

För jag kommer ihåg alla sena nätter när sms:en
väckte mig runt halv tre med frågor som \'\'vad gör du?\'\',
förmiddagslektionerna där jag utmattad halvlåg över bänken dagen efter,
under halvhjärtade försök att lyssna på
kompisarnas tjat om hur mycket
strålning mobiler ger och att man faktiskt
måste sova på nätterna.

Men de förstod nog aldrig hur svårt det var att somna om
efter dina meddelanden.

Ja, det var en härlig tid det där, Andreas,
då när jag ryckte till varje gång mobilen gav ifrån sig minsta lilla pip
(och jag blev jättebesviken när den sa \'\'låg batterinivå\'\')
och kompisarna suckade och himlade med ögonen.

När MSN-konversationerna som du vägrade låta mig logga ut från
varade till både två och halv fyra på helgerna,
och när iPoden laddades med låtar som du tipsade mig om.

Men Andreas, vad var det egentligen som hände sen?

Nu får du ursäkta mig, jag brukar inte säga sånt här så ofta,
men jag gillar verkligen inte din tjej.
För hon har gjort dig till sin ägodel, du är bara
henneshenneshennes
och du kan inte göra någonting utan henne längre.

Jag har träffat er två tillsammans flera gånger,
och första gången var det en sån chock att jag
bara blev helt tyst och vägrade prata med dig.
Och till slut blev du också sur och sa till mig att
dra om jag ändå skulle vara så jävla grinig.

Det är en av de dagar jag bara vill radera ur mitt fjortonåriga liv, Andreas.

Och det är därför jag hatar henne.
Hon förstör dig och
framför allt, Andreas,
så tar hon bort min chans.
Jag och en av de bästa vänner som finns
pratade om det här idag,
och jag insåg att jag nog hade min chans mellan februari och maj,
det var bara det att jag var dum nog och inte tog den.

Så Andreas, kan vi inte bara börja om?
Bara för att jag är så trög och dum i huvudet
så ska inte det få förstöra mitt liv ännu mer.

Jag tycker att vi spolar tillbaka tiden,
går ut i varma jackor och Hello Kitty-vantar igen,
glömmer bort din tjej
och loggar in på MSN.

Och du, i natt stänger vi inte av mobilerna.