Andreas, Andreas.
Jag är så extremt glad att jag har träffat dig.
För du har lärt mig en grej som jag aldrig ska glömma: Att man inte ska döma folk innan man känner dem.

Både du och jag har väl hört det
sen vi gick på dagis
(tillsammans, fast du gick på en annan avdelning),
men det är först nu jag verkligen har förstått vad folk menar.

Jag har aldrig berättat det för dig, Andreas, men vet du hur rädd jag var för dig fram tills jag pratade med dig?
Jag hade bara sett dig med dina kompisar,
era sönderrivna jeans, slitna jeansjackor med tygmärken och nitar fastsydda, Doctor Martens-kängor på fötterna och cigg mellan fingrarna.

Och vem vet vad det egentligen är för cigg,
och vems huvud som egentligen har träffats av de skorna?
Det var så jag tänkte när jag såg er.
Och när jag av en slump råkade hamna
bakom dig i bankomatkön en gång, Andreas,
det är ett av de tillfällen jag har varit som mest rädd i hela mitt liv.

Men nu när jag väl känner dig Andreas,
nu fattar jag inte vad jag var rädd för.
Just nu blir jag bara så rädd när du inte har varit
inloggad på MSN på en hel dag, för då vet jag inte vad du har gjort.



Jag blir så glad ibland, Andreas.
När du skriver först på MSN, till exempel. Då känner jag mig inte så stalker, eftersom det bevisar att du faktiskt själv vill prata med mig.
När du sms:ar saker som är oviktiga och som du lika gärna kan säga när vi ses, då blir jag också glad. För det bevisar att du faktiskt tycker att jag är värd 59 öre.
Och det är ju alltid något.

När du skickar låtar på MSN blir jag glad, för då får jag veta hur man blir mer lik dig.
När vi pratar live och du säger till dina kompisar att du inte ska hänga med (vart de nu skulle sist kommer jag inte ihåg) blir jag glad eftersom du inte ignorerar mig totalt bara för att dina kompisar kommer.
Och när du kramar mig blir jag verkligen glad. Jag kan inte riktigt förklara varför, men jag blir det.

Men Andreas, ta inte det här på fel sätt nu. Mina kompisar tror att jag är kär i dig, och de har så fel.
Och om du också tror det, då blir ju allting liksom fel. Då förstörs ju hela grejen.


Istället kanske du kan sms:a, fråga om du får msn:a en låt, sätta statusen på Inte Vid Datorn för att dina kompisar inte ska skriva, och sen avsluta hela konversationen med Kram.