andas in
det är tillräckligt kallt nu
tillräckligt mörkt
för att hitta hem till någon annan


kanske var det dagens tidning
eller din studentlitteratur som sa
att du knyter nävarna lite för ofta
för hårt eller för mycket
för att hålla någons hand

de vet ingenting

andas in
måla lungorna svarta
måla läpparna röda
börja om igen

det går rykten om att en del människor dör
kanske insjuknar eller lämnar varandra
helt frivilligt
(inte hos dig)
du sover oftast om nätterna


det är bara vissa dagar
då
det verkar mest logiskt att släppa allt
kräkas kassörskan i ansiktet
be henne behålla växeln och laga sin pojkvän till lunch
så rimligt att gå i skolan
för att få skjuta en hel klass i huvudet
de kommer aldrig lära sig någonting
ändå


så blir du ständigt övertalad
om normalitet som en dygd
om att nätter ska sovas på
om än med halva staden



andas ut
(någons andedräkt)
koldioxid

du ser ganska bra ut idag
kanske räcker det för att vara människa

slut ögonen en stund till
tids nog tynar allt

även du