Vi ristar träd i leran
följer årstidernas rörelser
älvens vågkanter, gränserna
släta och oöverstigliga
himlen går i lä och skymmer
den förbiilande solen
nu faller asplöven, och åran
slår mot kanten
snart somnar ekan gnisslande tungt
snart strös vi som ljus över sanden