Taxin saktar in,
vi börjar närma oss.
Flygplatsen till himlen.
Självmordsplan 3000, gate 57.

Jag vet vad jag vill nu.
Jag kommer aldrig fylla tjugotre, eller tjugosju.
Vi har mött slutet nu.
Jag är inte du.
Du är inte jag,
men vi är varandra.

Bromsar in,
föraren förklarar, försöker få mig att förstå.
Men jag hör bara massa svammel.
Jag bryr mig inte längre.
Jag nickar, och går sakta ut.

Solen skiner,
det är vackert ute.
Sorgsna och vilsna själar stirrar med tom blick rakt in i mina ögon.
Jag önskar jag kunde rädda varenda själ.
Men jag har nog att göra med mig själv.

Går igenom terminalen,
terminal noll.
Gate 57.
Letar reda på avgången,
det här är slutgången,
på livets sång.

Där vi var en gång.
Högtalarana ekar,
borrar igenom min kalla livlösa kropp.
-Självmordsplan 3000 vidare till himlen avgår om 15 minuter.

Tar ett sista andetag.
Andas in.
Snälla äckliga känsla, försvinn.
Likt ångesten sprider sig lugnet pånytt.

Jag är lugnare än alla andra,
alla andra söker någon annan att klandra.
Jag skyller mig själv,
med lugnet inom mig boardar jag planet.

Självmordsplan 3000, gate 57,
jag är där nu.

(En text från 2012 då jag var självmordsbenägen, självmord är inget bra, men att se andra som haft samma tankar hjälpte mig att inte känna mig lika ensam och svag och gav mig mer ork)