Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hoppet är det sista som lämnar oss ... Publicerad här tidigare i april 2006 - Nu finns du i mitt liv och besvarar min stilla lilla bön varje dag ...


En stilla morgonbön

Låt mörkrets ljus
blända av
och belysa
de tvång och krav
som fyller
och orättmätigt förgyller
våra seder och bruk

Låt kärleken
len och mjuk
smeka bort de murar
bortom vilka vi kurar

Låt gryningen
födas i ögonvrår
till leenden
inför den tid
som nu förestår

Låt solen värma
var frusen själ
till insikten om
livets makt och gåva
att mena oss väl

Låt känslorna gro
och inspirera
tills hopp och glädje
fyller var hjärta
med sinnesro

Låt aftonljuset
sprida god stämning
i varje skrymsle och vrå

Låt var hämning
likt vintern förgå

Låt älskanden mötas
i passionerad förälskelse
denna ljuva vår

Låt förälskelsen
fördjupas till kärlek
fylld av passion

Låt kärleken
få gro, växa och slå rot
och
bli stark nog för
att varje motgång
kunna stå emot

Det är allt
jag ber om ...

... bortom
min lilla
stilla önskan
om att få förbli
trofast drömmen
om att få möta dig
som är menad för mig

 




Övriga genrer (Drama/Dialog) av Peter Stjerngrim VIP
Läst 240 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2019-05-30 05:23



Bookmark and Share


  AKT VIP
Vacker och ödesmättad.
2019-06-04

    ej medlem längre
Mycket intressant dikt och berörande!
2019-06-03

  BenGust VIP
rätt märkligt ändå hur lite som erfordras
för att vi ska komma upp på banan igen.
Ett ögonkast, en uppfångad blick, ett mildrande ord, en bildsekvens osv.
Och ofta kommer de oväntat vilket väl
är det bästa mötet...
2019-06-02

    ej medlem längre
Ja utan hopp har vi inte mycket kvar
2019-05-30
  > Nästa text
< Föregående

Peter Stjerngrim
Peter Stjerngrim VIP