En varelse i mängden
En mattfrans i raden
En känsla, ett hjärta
kontakten inåt
För viskande den talan
som tystnat
utan att beaktas

Här en hjärna, en vana
en ordning av yta
Målar en bild av det förmodat kända
som hörs, som beundrande beaktas
En mask, ett yttre som stelnat i vanmakt
utan minne av vad som skapade detta ego

När mage och hjärta så bryter ytan
ger ringar på vatten, sprider hopp
När ordning betyder mod, rättvisa och insikt
om tiden hon förvaltar och skall lämna över

Då lyser hennes blick, då finns ingen gräns
då smeker hon ömt över världen med ett andetag
av trygghet
Låter det bli en stormvind, tyfoner av kärlek
ett värmande täcke att svepa över mörkret

Så fortsätter de dagar, de nätter som kommer
som väcker de nästa till liv

En mattfrans i raden, så utsökt unik