Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mörkret har ingen gräns.


Jag står här på trappan
min egen sorg är mitt hem
stiger ut dit stilla moln har samlats
där jag bär mina tårar genom dunklet
mot natten

Svagt prasslar det omkring mig
ett förtorkat träd i regnet
jag lyfter mina händer mot himlen, mot världarna
ber att få vakna ur sorgen
frigjord från din kedja




Fri vers av Gigi
Läst 245 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2019-06-12 21:15



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Tolkar det som en vemodig
Och sorgsen text.
Vi som bär på sorg,
Önskar vi nog alla, på ett slut.
2019-11-01

  Rafmagn VIP
Så vackert och oändligt sorgset!
2019-06-12

    ej medlem längre
VARFÖR SÄGER DUINGEN GRÄNS?


2019-06-12
  > Nästa text
< Föregående

Gigi
Gigi