när jag har bjudit till
med brustet hus och städat hjärta
förhärdat mig mot grannarna som klipper gräs
jag är en skamfläck - ogräset i idyllen
men jag har bjudit till
just när jag vinkar av besökarna
då kommer Sanningen och slår sig ner på trappan
Sanningen som supit i tre dagar
luktar som sig bör och vinkar också vänligt
då brister något mer
skrattet bubblar upp i hjälplöshet fast kvävt
då tar jag Sanningen i bilen
bryskt men inte ovänligt och skjutsar honom hem
tänker: jag skiter i att bjuda till
människa och ogräs som jag är
jag överlever
utanför