Ibland förundras man över hur upplysande TV kan vara. Hamnade i ett program som handlade om människor som var förälskade i saker. Någon hade ett förhållande med Eiffeltornet. Hett och vått som tusan. Någon hade förälskat sig i ett staket. Den uppvisningen var något alldeles speciell. Vilken lust det utstrålade när händer smekte. Hon greslade detta staket med en lusta i blicken som sällan skådats. Orgasmen fick brädorna att skallra och båda två såg verkligen ut att njuta av leken. Nu efter två månader ute i skogen Ingenstans tänker jag, kan detta vara något för mej. Sitter i köksfönstret och sneglar ner mot grinden. Vi tar i varandra varje dag, och är det inte så att den försökt smeka mej över rumpan några gånger. Blundar och verkligen försöker känna in grindens alla detaljer, men faan inget händer. Kanske är det ett träd jag ska tända till på. Det finns en björk som liksom böjt sej över mej på vägen ner mot sjön. Blundar igen och tänker den savande björken en vårdag. Grenarna och hur jag liksom slingrar mej runt stammen. Gnider kuken hårt i den rinnande saven. Men faan, inte en tillstymmelse till ens ett litet pirr. Så hemskt vanlig jag måste vara. Blundar åter och tänker på dej. Allting fungerar. Nu saknas bara du.