Det var solnedgång vid Vättern

pizza och nöjda barn

hundar som inte

skällde för mycket

och det var du

alltid alltid du

på något vis

omedveten om glansen

glorian du bär på

sättet du för glaset

mot din mun

dina läppars rörelse

spelar ingen roll

vad du säger

det är inte orden

det är något annat

jag ser

en sol som dör ner i

det som tidigare svalkart oss

värmen från de sista strålarna

de liksom sugs in

mot oss

allting just nu en vila

dubbla hjärtslag

håller takten

i det liv

vi skapar

från gemensam

krossad spegel