Jag kommer aldrig att bli någons prioritet. Det här är hur mitt liv kommer att se ut, från vaggan till graven, timanställd sova dö. Jag behöver knappast bli gammal, jag är letargisk nu. Ironin har kommit ikapp med magsaften - gjort mig själv till den där ”udda” släktingen som ingen vill ha med att göra, det blir en formalitet ett svepskäl. Mitt bäst före datum var 5½ år. Jag var oskyldig och jag log mot allt och alla. En dag kanske det kommer att regna köttbullar? Vilken fröjd det är att få vara liten och ingenting förstå. Nu förstår jag men ingen känner igen mig - vilket pris. Jag vägrar att bli någons välgörenhetsprojekt. Dör hellre en gammal hagga som ingen hittar i en sunkig etta i en skithåla, bara ben finns kvar och åtta döda katter som i sin mest desperata stund tuggat i sig mitt ansikte.