Har man tappat glädjen att älska
kan man ju alltid tycka om sitt land
det sköna vackra starka
med ljuva stränder, sjöar, öar
allt som ögat faller på
är ju värt att älskas här då!

Skogar, mörka, ljusa
där finns träd och mycket mer
som var besökare kan tjusa...

Å alla murriga tankar
går hur lätt som helst
att bara grusa...

När man hör skogen
inbjudande susa.. Och...

Åar, älvar, floder, bäckar brusa
som man med blicken kan följa...
Låta dess virvlande glädje
bara över en skölja...

Vandra upp för lockande
kullar och berg och få se långt
och få se så´nt som man inte sett förr
och på sitt liv sätta lite mer färg...

Vilda bär plocka, men där
om inte innan, där måste
man sig bocka, för att dem
nå, där är det inte alls att
bara trampa in och på...

Försiktigt fram bugande gå
inte trampa ner bär
för det finns ju fler
som också vill smaka på...

Hittar man nå´t som passar
har ju även magen
ett plus fått
och mår den gott
har man hittat
sin bästa lott...

Bara för att man blott
har varit ute och gått...

Och där är det ingen trängsel
gott om plats och frisk luft
jag mötte bara en
när jag sist var där
som stannade till
och ur sin ränsel
tog fram kaffe
och muggar två...

Sa till mig
jag bjuder dig
jag sa tack och okej
det gick inte an minsann
att då säga nej...

Och jag tänkte, att kaffet
det smakar ju bäst ute i naturen
så bara det borde göra att
alla kaffeälskare skulle
göra just den skogsturen
för att få smaka
när kaffet tar fram
den allra bästa mixturen...