Ett horn av mörkret_en del av ljuset.k.14

"Opassande att lasta sig själv för att kasta
sedan bort sig.Vart klättrade jag upp?!O,ingen
styrka...Lasten är så stor från allt detta,som
HAN öppnade NÅGOT lite.

Men vilka TANKAR har HAN kastat för mig!
Skrämmande att säga högt.

Säkrare för mig-sade HAN-att vara tystlåten,väga
allt från sidan.Men en av dem fastnade som en
kardborre.*Bli på din vakt när någons öga kollar
alldeles för mycket artigt i ditt öga.Vad menade
HAN...*,sorterade den ansiktslösa de sedimenterade
intrycken och kunde inte motstå att utbrista högt,

"INNEHÅLLET AV HANS ÖVERVÄGANDEN
KNÄCKER...Ojjj...aaaaa..räääddaaaa....hjääälppp!"

En glidande spricka skakade tunneln,som en
jordbävning.Grumlig blandning rörde sig och
skummade upp viskositet.Luftbubblor sjöd likt
en tsunamivåg.Trycket av massan,laddades ur
och en maskerad lucka markerade sig oväntat
vid tunnelens mynning.

Gallien i farten,"HÄR ÄR DET!",och grep Byron
i ärmen och drog honom med sig.

Tunnellens Innehåll likt kastad frisbee,rusade
förhastat till den.Huvud,armar,ben,förflyttning
av allt möjligt,upp och ner,med tanke och rädsla,
brusade som Niagarafallet.

Galliens kjol svällde upp som en livboj. Bayron
gled med en hand under Galliens kjols bälte och
drog henne till sig.Hans listiga ögon brände med
eld av beundran.O!Hon visste vad de berättade för
henne.Hon svarade detsamma och deras kroppar och
medvetande,som en ubåt sammanfogades tätt och till
en.Svepande på drift i strömmen deras ansträngda
blickar hann att notera,genomborra den bourgognska
atmosfären ...

"Luuuuugn!",hojtade den namnlösa skriande,"Inte
första gången man har dansat i vattnets strömmar
...Fortfarande fräscha rutiner...med tjugo meter
i Medelhavet...Vilka blåa vågor piskade båten...vi
var fem...Den grekiska instruktören polerad med
flaggas minne! För*DEEP DIVING*...räckte du inte till
...",slog henne en underliggande tanke .

Den påminnelsen drev hennes iver med flygande
asteroid till det gapande hålet...

f.f tbc