Dikten undersöker mig
försöker finna mina sår och glipor
fyller ärren med aska
och natten med en äspings gift
vävnaderna sönderfaller
lämnar spår, knappt urskiljbara
längs ryggradens kupade kotor
vi förbrukar livstid i allt högre hastighet
ormbunkarna vissnar, löven klär av träden
orden skriver oss
i vindens rasslande sånger
kroppens tysta blånader
en skål korn åt de döda
en bägare fylld med skuggor