Lava stenarna var ganska svarta.

Svartare än det jag läst om.

När vi landade.


Den svartaste flygplats jag landat på.


Trodde att jag kunde vara i fred en stund.

Från kärleken som hatade mig.

Trots att jag flög lite norrut.


Och testade en del turist skit på Island.


Tingvalla som fascinerade mig bra.

Så vackert. (Bor i mitt sinne).

Där fornnordisk rätt gällde.

Gejsrar och Vatnnajökul.

Jag promenerade faktiskt på denna glaciär.

Så extremt vackert.


(Var bara tvungen att sitta ensam på hotellrummet och skriva.)


Som reseböcker i fullfärg med bra skärpa.


Jag har nog aldrig berättat att jag har varit där också.


För att ni inte har att göra med vad jag gjorde på Island.

Jag såg Surtsey på avstånd.

"Surtsey reste sig ur havet i samband med ett underjordiskt vulkanutbrott som började 1963. Ön fick också två kortlivade syskon, Jólnir och Syrtlingur, som snabbt eroderade och svaldes av vågorna."

(Källa från Islandsbloggen.)


Dock åkte jag amfibiebåtar till basalt stränder.
Som var typ tagna från Sagan om ringen.
Och åt på långbord med allt som havet erbjöd.


Och såg lunnefåglarna som befriade oss med sina
vackra näbbar från nattlivet i Reykjavik.

När vi sent om sider vaknade.

Med surhaj och Isländsk vodka.

Svarta döden som de kallar nationaldrycken där.


Och.


Fårhjärna i typ aladåb,
som får mig att få kväljningar än i dag.

När jag tänker på smaken och lukten.

Och Viking idioten som med svärd
tvingade ner vodka i våra strupar.

På någon Viking Tema restaurang i Hafnafjördur.

Några av oss ville dra honom på käften
då han var lite väl brutal i sin lek.

Lavasanden blästrade
våra kinder efter basaltgrottan,
och gamla kärringar som blåste omkull,
i den mest fruktansvärt hårda vind jag känt.

Jag kunde inte ens stå upp i vinden.

Medan lunnefåglarna bemästrade vinden så vackert.

När till och med Amfibiebåts Kaptenen tvekade,
att dra ut detta monster till båt i de rytande vågorna.

Men han hittade en öppning efter sjunde vågen,
och drog båten rätt ut i det rytande havet.

Typ mycket Liseberg.

Flera kräktes och matade ishavstorsk.


Och jag bara skrek av glädje.

För att jag vågade möta.

De brutala vågorna på Island.


Vad nu ni har med detta att göra?