Vi lever under himlen
under den genomsynliga jorden
molnen har i åratal formats
till att allt mer likna oss
de brända klipporna, den glasartade sanden
där vi lägger oss till sömns
lindade i sot och rönnbärskransar
nyfödda dikter och beska tabletter
nattvarelserna kallar inte på oss
vi närmar oss självmant
vi är tunna djur med vädrande nosar
flackande öron och oborstad päls
de gröna bladen mot tungan
döden i strimlor mellan tänderna