Jag skriker tyst, så ingen hör.
Intalar mig själv att det blir bättre snart.
Ser ner på mina skrubbade knän.
Känner blodet forsa i mina ådror.

Du gick.

Jag sliter mitt hår, så ingen ser.
Intalar mig själv att snart är kort.
Ser ner på mina blödande fötter.
Känner smärtan i min hud.

Du gick.

Jag skriker högt, men ingen hör.
Snart betyder dagar och inte minuter.
Ser kala fläckar och sår.
Känner hjärtat sluta slå.

Du gick, men finns alltid kvar.
Som tysta skrik.
Som sekunder, minuter och dagar.
Som ärr på min kropp.
Som pulsen på min hals.

Du gick, och jag står kvar.
Jag tar djupa antetag för stilla för att vara här.
Kroppen läker och hjärtat slår.
Minuter blir till dagar, blir till år.
Efter att du gick, beklagar jag sorgen efter dig.
När jag står kvar och du är borta.

För evigt, tills vi ses igen. Står vi båda kvar,
Men du är inte här.