Brinnande snö, en skedfull aska
två unga barn av ärgad koppar
med malmklang i munnen och bjällrande tungor
skänker varandra sina gåvor
ett kaninkranium i den utsträckta handen
en skärva spegelglas, en sång om sömn
i fogen mellan levande och döda
rör sig varelser genom undervegetationen
en ensamhet slår ut i bröstet
en närvaro som med ett kort bekräftande skall
gör sig ledare över flocken
fåglar av järn singlar till marken
och blir till rytande kroppar