Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ruskiga Roffes äventyr i landet långt borta "Lointana"del 20

Äntligen nu hade de fått visshet. Sierskan Morgana fanns
på riktigt och de visste dessutom var hon bodde. De
startade glada och optimistiska. Färden gick först på
slingriga stigar i uppåt stigande fjälltrakter. Hela området
var kringgärdat av ett otal bäckar, flöden och gölar med
friskt vatten. Bitvis fick de vada över forsande små åar,
för att ta sig fram. De hade alla därför försett sig med en
stabil vandringsstav att stötta sig med, annars kunde de
snubbla omkull på de hala våta stenarna i vattnet. Det var
faktiskt alldeles för lätt hänt.

De kunde se fjällkvanne som stolt vajade i de fuktiga
skrevorna, men blommorna var inte utslagna än. Då
lyste fjällsippan desto bättre i stora vita fält och purpur-
bräckan skimrade med sina lite lilaaktiga färger, vilka
fräschade upp de gråa trista bergssidorna.
De kämpade vidare upp mot den "Röda Nacken", som
nästan lyste lite uppkäftigt mot sin i övrigt trista steniga
omgivning. Ja den röda färgen var ett resultat av det rika
malm innehållet i berget. All fukten fick järnet att oxidera
ut ur berget. Man skulle kunna säga att det var rostangripet.
I övrigt var det bara snön på de på de höga topparna av
de Himlande Bergen som kunde lätta upp stämningen och
kompensera den ansträngande vandringen.
Efter mycken möda var de nästan framme, men en bred
klippformation började framträda framför dem den sista
biten. På sidorna forsade vatten fram och marken lyste av
den rödfärgade mossan Rosenbryum. Ja det såg onekligen
stiligt ut.
De stannade förvånade upp och betraktade det hela. Gnylt
trängde sig förbi Roffe som gick först.

- Attans osis asså ! Inge kul me strul! Va gör vi nu??

Staren som känt sig sysslolös och tagit plats på Gnylts rygg-
säck, kvittrade då till och flög bort mot klipporna som spärrade
deras framfart. Den landade på en ynklig liten martall som
rotat sig framför den mittersta delen av klippväggen.

- Kvitt, kvitt, här, här, .... se här är en ingång.

Alla rusade fram, ivriga att få veta om det verkligen var sant.
Roffe som var kvickast, kikade in mellan de glesa grenarna
på martallen. Jo det stämde faktiskt. Han förde kvistarna åt
sidan och upptäckte då att något var inhugget ovanför
ingången. Han läste högt för de andra.

- Hör här vad som står skrivet ovanför ingången..........
HÄR VILAR DE NIO UNDERVÄRLDARNAS SAL.

Allas ansikten vändes förbryllat mot varandra. Vad är nu
detta?
Anders som var ivrig ville fortsätta, utbrast.

- Ska vi inte gå in då?

Roffe som tappat målföret, svarade lite snopet.

- Jo, jo....visst, visst.....visst ska vi det.

Den ena efter den andra trängde sig in genom
öppningen. Först var det lite mörkt, men ett svagt ljus
kunde skönjas längre in i grottan. De kom slutligen fram
till ljuset och hamnade i en gigantisk sal. Plötsligt flammade
det till och ljuset ökade i styrka, så att hela salen blev synlig.
Grottans synfält vidgades och de kunde se uthuggna murar,
krön och valv som höjde sig majestätiskt som om de hamnat
i en katedral. Ingen sa någonting. De var tagna av storheten
i vad de tittade på. De vände sina blickar uppåt. I taket hängde
en märklig ljuskrona som på något magiskt vis spred ljuset i
salen. Den liknade en stor rund guldskimrande sköld som
var formad till en sol. I dess mitt satt en gnistrande kristall
eller kanske var det en ädelsten. Den tycktes pulsera när den
spred ljuset i salen.
Det kupolformade taket löpte ned efter sidorna, där man
kunde se mindre uthuggna grottformationer. Framför var
och en av dem syntes en sockel med olika föremål på. Totalt
kunde de se nio stycken av dessa socklar. De gick fram till
andra änden av salen där en ny öppning var synlig. Förbryllat
tittade de på sockeln till höger om ingången. Där stod skrivet
med stora bokstäver.

1
MEDVETANDETS FÖRSTA NIVÅ

När de vred sina huvuden längre åt höger såg de att numren
fortsatte i en följd, 2,3,4,5,6,7,8, och slutligen 9 vid vänstra sidan
av öppningen. Roffe böjde sig ned vid den nionde sockeln och läste
högt.
9
- MEDVETANDETS NIONDE NIVÅ

Deras förvirring var total. Vad betydde det här. Föremålen på
socklarna varierade stegvis från sockel 1 till 9. Från insekter,
fiskar, kräldjur, apor, grottvarelser och slutligen med en
människa på sockel 8..... den såg alldeles nygjord ut jämfört med
de andra föremålen. På sockel 9 var det tomt....varför då?
Efter att ha bevittnat detta märkliga arrangemang.....förstummade
av förvåning, pekade Gnylt på sockel 9 igen.

- Titta det står ju lite mer skrivet på 9:an.
Han böjde sig fram för att läsa.

- DEN SLUTLIGA EVOLUTIONEN LEDER ANDEN TILL
VÄGEN OM UNIVERSELL SANNING.

Nu blev de ännu mer förbryllade. Gnylt skruvade på sig innan
han utbrast.

- Nä det här går inte. Vi blir inte klokare av det här. Vi måste
vidare. Öppningen här kanske leder oss ut mot "den Röda
Nacken".
Hela gänget försökte mopsa upp sig igen, stämningen
i grottsalen hade skrämt dem en aning. De ville bort från den.
Strax trängde de fram i den nya gruvgången. Det tog högst en
timme att komma igenom den. Mystiska facklor, täckta med
vita glittrande kristaller lyste upp hela vägen för dem. De kom
ut på en stor grön plan framför det Röda Berget. Bakom det
tornade de snöklädda Himlabergen magiskt upp sig. Ett vatten-
fall störtade sig 50 meter ner för att sedan rinna vidare förbi
det Röda Berget. De fick även syn på ett kvarnhjul som roterade,
av vattnet som flödade under det. Kvarnhjulet var i sin tur
kopplat med en vev anordning till två kolvar som pumpade upp
vatten i en grov slang.

- Mer konstigheter, vad skall det här betyda... muttrade Roffe.

När de närmade sig berget såg de trappan som ledde upp mot
en stor kopparport.

- Nu gäller det mina vänner. Vi får hoppas att vi blir insläppta.

Triadens medlemmar klev upp för trappan och hamnade
framför kopparporten..... då öppnades den av sig själv. Ut
flög en papegoja med gälla skriande rop.

- Hå, hå,hå, hå..... så här kan det gå. Kom in, kom in....ta plats
i vårt självgående pater-noster-verk. Ta er upp till Morgana
hon väntar på er.

Nu samlades mysterierna på rad. Vad menade papegojan
med det. Babblade den bara goja!!!

- Pate... no... va ä dä?? Hasplade Gnylt ur sig, men orden
fastnade i halsen när han försökte uttala dem.

- Hi, hi, stig in så får ni se, kraxade gojan glatt.

Tre lite trötta vandrare klev en aning tvekande in i grottan.
Där fick de se och uppleva att tekniken inte ens här led
någon brist på uppfinningsrikedom. En hissanordning,
ett band fyllt med plattformar, rörde sig i maklig takt upp
mot den övre delen av grottan.

- Kliv på, kliv på, så får ni träffa Morgana den allvise.....
kraxade gojan

Roffe som stod först, ville inte visa sig feg, han klev med
en aning skräckfylld förtjusning upp på ett av de makligt
höjande planen. De övriga tittade avvaktande efter honom,
när han åkte upp. Var det en fälla?? Ett tortyrredskap för
objudna gäster?? De hann inte fundera så mycket mer på
detta innan Roffe roat skrek ner åt dem.

- Ingen fara, det är bara en hiss upp till Morganas väldiga
våning.

Gnylt föste försiktigt ut Anders på ett av de höjande planen.
Sedan klev han själv på ett av de efterföljande. De möttes alla
tre där uppe. Genast gjorde de sig klara att utforska om-
givningen, men en röst avbröt dem innan de hann börja.

- Välkomna, mina vänner.....ni är väntade hit. Kom fram
så jag får hälsa på er. De klev fram mot kvinnan som var
draperad i en slags cape och slokhatt. Hon tog den ena efter
den andra i hand och granskade dem. När Morgana fick se
Anders lyste hon upp lite.

- Så trevligt att få se en människa igen. Det var länge sedan.
Anders slog blygt ned sina ögon, han tordes inte ens svara
något passande till svar tillbaka.

- Jaha mina vänner, då är ni äntligen här. Era medarbetare
står och trycker där nere vid snåren av DE NIO UNDER-
VÄRLDARNAS BERG. Ni kan ropa upp dem hit, de är ju
flygkunniga alla tre. Hon ledde dem vidare genom salen
som var fylld av antika föremål och kuriosa. De kom fram
till en stor fönsterklädd sida, i en ännu större sal. Morgana
gick fram och slog med ett spö på en liten klocka i den
mittersta delen av rutorna. Fönstren delade sig då i två
halvor och sköt åt sidorna.

- Jaha, ni kan kliva ut här, på bergets näsa och ropa upp
dem.

Triadens musketörer klev lite vingligt ut på den stora breda
näsan och började ropa.

- Kom upp, kom upp, det är ingen fara. Ni är välkomna hit.

Det blev liv och rörelse i snåren. Det brummade till när
Huga-häxan startade sin kvastturbo. Ur snåren flaxade och
sköt sedan de två fjäderklädda spejarna fram. Efter att alla
tre landat på näsan, blev det ett glatt återseende med klappar,
kramar och glada kommentarer.
Morgana åsåg det hela med ett leende. Hon var förberedd,
visste vad de ville få veta. Det var en knepig och komplicerad
historia, som hon nu var tvungen att reda ut för dem.









Fortsättning följer i del 21








Prosa av gunnnar nylund VIP
Läst 115 gånger
Publicerad 2019-07-24 19:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

gunnnar nylund
gunnnar nylund VIP