Bara gå fram åt och tillbaka i en svart och gloriös grön förvrängd värld.

Bortom normal och sunt förnuftsmässigt tänk i en bara nästan svart och blekgrön dimma av sinnessjuka.

Skrapa sönder ljusgröna vägar tills märken framträdde.
Skråmor över allt som ett klösande vidunder.

Framåt och tillbaka i denna avlägsna overklighet med blodbad och digra kval.

Trots ogripbart ljus fanns omkring fanns det ändå i denna overkliga värld, inget annat utan bara mörkt dunkel.

Sinnessjukan hade redan passerat sin gräns sedan lång tid.
Höra ljud av krafsande i oändlighet, tomhet och livlöshet härjade som toxin.

Aldrig någonsin skulle ljuset få ta över mer när sinnessvagheten hade pryglat bort det.