När alla hälsningsceremonier avklarats och de lugnat
ner sig, lägrade sig en lite nervös tystnad över dem.
Deras blickar flackade en aning sökande och undrande
mot Morgana. som iakttagit dem.

- Jaha mina vänner det var länge sedan jag hade så här
många besökare i min våning. Vi kanske skulle gå en liten
runda i mitt hem, för att stilla er nyfikenhet. Hon visade
med handen att de skulle följa efter.De kom fram till entre´n
igen, där pater-noster-verket nu stannat av.

- Som ni ser, denna hissanordning drivs av kvarnhjulets
pumpanordning. När det parallellkopplade bandet med
skopor fylls med vatten, driver det pater-noster-verket
uppåt och även nedåt. Vid transport nedåt ställer man sig
bara på det nedgående planen.
De nickade instämmande åt den enkla men geniala
lösningen.

-Här i entre´n finns lite allt möjligt, jag samlat på mig,
som ni kan se.
De betraktade två riddarrustningar som stod uppställda
på vardera sidan om salen. En sköld stod lutad mot deras
järnskodda fötter. Båda hade ett blänkande svärd upphöjt
framför sitt ansikte, men hjälmvisiret var nedfällt med
en plym ovanpå.
På en skänk såg de två dryckeskärl av silver med infattade
ädelstenar och en silverkaraff med sirliga ornament. En
järnbeslagen kista med okänt innehåll stod strax bredvid den.
När Morgana gick vidare mot den stora salen med de väldiga
fönstren, fastnade allas ögon på ett magnifikt svärd som
var upphängt på väggen. Svärdsskidan var översållad med
gnistrande juveler. Det kliade av nyfikenhet i Gnylts fingrar.
Han gick fram och började dra svärdet ur skidan. Även
häxan Hugaligens blick förundrades över dess skönhet.
När det blänkande stålet började visa sig framträdde
några bokstäver på det..... EXCAL......

-STOPP, STOPP DÄR......rör inte det där svärdet, det för
olycka med sig. Tryck genast ned det igen, beordrade
Morgana. Gnylt rodnade lite förläget innan han tryckte
tillbaka det för att svara.

- Förlåt mig, min nyfikenhet tog över.
Morgana tittade strängt på honom.

- Se men inte röra. Det där är rester från den stora
riddar-röran i Britannien.

EXCALIBUR, EXCALIBUR...... Huga-häxan flämtade till.
Är det möjligt??? Hur kan det vara möjligt???
De samlades i fönstersalen. Ett väl tilltaget bord med nio
karmstolar, som de inte lagt märke till tidigare, var ut-
placerade till höger om fönstren. Det hängde även några
gamla tavlor på väggen. De defilerade förbi bakom stolarna.
Den första var ett pampigt målat slott, på namnskylten stod
det "Slottet Camelot". På den andra sprängde riddare med
fällda lansar mot varandra i vild galopp. På den namnskylten
stod det "Riddare av Landet Logres".
När de närmade sig den tredje tavlan, hajade de till. Den var
på pricken lik Morgana själv. När de läste på skylten, stod
det "drottning Morgana le Fay" år 453. Ingen sa någonting.
Förstod inte. Det var ju omöjligt. Det kunde inte vara samma
person. Det måste vara en släkting.....eller???
Morgana som märkte deras förvirrade blickar, tog till orda.

-Jag ser att ni undrar över tavlan som är så lik mig. Vad tror
ni själva? Ser jag ut att vara över 1500 år. Tror ni jag är
odödlig, oförändrad, och levande som i en saga. I så fall
måste jag ha druckit ur "odödlighetens kittel", Graalen
som tillhör gudinnan Cerridwen. En kittel som även
innehöll visdom och återfödelse.
NEJ, NEJ, jag pratar inte om de Kristnas Graal, de gjorde
den här Keltiska myten till sin egen, i brist på fantasi.
Hon fortsatte:

-Kvinnan på tavlan, Morgana le Fay levde på kung Arthurs
tid. Hon var en halvsyster till honom. Elakt förtal utmålade
henne till en ondsint fe med magiska krafter, vilka försökte
störta och krossa hans rike. Ingenting kunde vara mer fel.
Hon försökte stoppa dödandet och maktanspråken från
alla självutnämnda hertigar och småkungar. Att döda en
meningsmotståndare, blev till en ädel sport under den här
tiden.
Morgan le Fay tvingades till slut fly för sitt liv. Hon
övertalade Nordmän från Skandinavien att få följa
med deras drakskepp, till deras land. Vad som hände
sedan är okänt. En del anser att hon blev en sierska i
deras rike på ön Birka.
Nu har en del av hennes minnen hamnat här, hos mig
i den "Röda Nacken". Hur det gått till anser jag mig ej
behöva berätta för er. Ni får tro, tycka, och tänka vad
ni vill i detta, men ett visst släktskap med varandra, det
har vi trots allt.
Har ni förstått ??
Här har jag frid och kan utöva mitt kall, mina gåvor
med det 6:e sinnet och det 3:e ögat. Er resa hit har jag
följt. Därför skall jag ge er en förklaring om hur ondskan
gjorde sitt intåg i Landet Lointana.
Fortsättning i del 22