Skökan, drottningen, besegrad och lovprisning hörs ljuda ända bortåt bergens höga topp.

Döden är i svarta intet,
och evigtheten framför än. Dom väntar dag för dag i
grönskans sköna paradis, för att dom ska träffa henne.

Åh dagen händer som låg gud så varmt om hjärtat.
Åh vid graven hon en gång hon åter vände till stoft,
återuppstår hon framför deras ögon ,
seende skapt att se goda ting med.

Hon springer i glädje fram till dom och
dom båda kastar sig i hennes armar
och, fäller en tår båda, av glädje, tröst
och längtan efter det lilla livet som gick bort för tidigt.

Åh nu ska dom aldrig skiljas igen, det har han lovat.
En kärlekens och tröstens Gud.