Villkoret för räddning sägs vara en högre kraft
den agerar som ens bättre hälft
exponent som lyfter basen upp
gör den upphöjd i sig själv

En undrar hur man hittar detta "högre"
om det verkligen förbättrar någons öde
eller slår upp skygglappar inför smärtan
önskar bada i ljus men undgå svärtan

Andra tycker det är rena skiten
viger hellre sin själ åt musiken
eller lägger den största vikten
vid poesin och vid dikten

Och det kan väl gott så vara
men för den som ej hittar någon bana
jämt får höra att alla ett öde har
vart blir en sådan människa av?

Kan inte tro på medveten agens
som varken hörs, syns eller känns
något vars form är livet självt
som låter fågelungar dö av svält
men ser på mig som speciell

Det är väl ändå höjden av egoism
att tro sig själv så unik
när universum är så stort
och oräknelig varenda cell
att kraften som driver det hela
belönar mig om något gott jag gjort

Och vad styr jag egentligen över?
bunden som jag är vid min kropp
den kan bygga människor medan jag sover
med nyckfull vilja satt till kung
defekta känslor som gör livet påvert
och de är som värst när man är ung

Man vill mena att det finns regler att följa
som i sin tur erbjuder kontroll
att livet kan i rosenskimmer hölja
den som verkligen har koll

Som om det spelade nån roll
när alfa och omega tar ut sin rätt
att du med handlingar försökte köpa
större bit av kakan för att bli mätt

Som om bägaren rinner över och välter
för dig- medan andra människor svälter
och aldrig kan uppnå det av slumpen givna
född med silversked i mun eller barnhem i Kina

Ska du belönas framför andra
när så många fler på jorden vandra
som blott hälften av det behöver
eller menar du att ödet ser till alla?

Nej så är det knappast
slumpen gör att vissa drabbas
andra lever lyckliga i en bubbla
orättvisor ingår
för somliga är smärtan den dubbla
och likt offer för livet vi snubbla
över alfa och omega
som håller sina händer på var skuldra.