....

åtrå (juniskymning vid en skogssjö i Bergslagen)

 

 

 

Väntan;

som ett gift som

sprider sig långsamt

genom

pulserande,

bultande

ådror.

 

Svaghet;

ett retande,

vittrande vansinne

som letar sig

djupt in under huden

och som snart

behärskar

hela din

förlorade själ

 

Hetta;

brinnande solar

av lust

som flödar

som en flod av åtrå

genom

dunkande,

vibrerande

kroppar   

Fri vers av Henrik Nilsson
Läst 912 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-06-27 20:03

Skriv ut
Spara som PDF

sunnanvind Ja du kärlekens eld! 2007-01-28

Vacant Djupt och ändå kroppsligt. Vackert! 2006-11-09

Sofie Svärd skön 2006-11-04

Marriz OJ du är verkligen bra på att skriva dikter.. Gillar de där med svaghet.. 2006-11-04

Ummm~oh~yeah Helt perfekt! Du träffar rakt i mitten :) 2006-10-01

ej medlem längre Otroligt vackert, djupt. Du är duktig du! MVH Sanaz 2006-09-30

sompio oerhört sensuellt och dessutom otroligt välskrivet. 2006-09-04

Emilia Berg Väldigt känslig och fin. Emilia 2006-09-02

solglimt Helt underbar!! 2006-08-28

Albert ja, det är åtrå! 2006-08-09

My_Desire Coolt att det är skrivet som i en uppslagsbok. En känsloparlör =) 2006-07-25

Gunnel André Dina strofer väcker ljuva minnen från en annan Bergslagssjö, men även vemod över hur fort tiden går. Men "giftet" har ingen respekt för ålder...så minnena blir bitterljuva...och din dikt hoppfull... 2006-06-28

Nattis83 Det du skriver här går rätt in i hjärtat, det känns i både kropp och själ, grymt bra! /Natalie 2006-06-27

Madjori Så underbart bra ....blir alldeles knäsvag... du är bara såååå.... bäst... utan tvekan... Ja... jag vet inte vad jag ska säga mer...... Kanon ...sensuellt och mycket åtrå i dikten.... 2006-06-27