Pinnstolen är utdragen, solglasögonen är på. En bringare med aspartamsötad hallonsaft sitter tungt på den specialtillverkade cupholdern.

Ja jag har satt mig för att vänta på ett sprakande fyrverkeri ifrån Burger Kings besökararmada eller ifrån Atlantpaktens senaste anti-dum-dum-bomb med extra väte i. Jag väntar på smällen som ska bränna ut allt som någonsin kan definieras som mänsklighet.

Jag tänker på världens långsammaste bomb som brinner av just nu, när du läser. Väntan på röken som pyr ut ur alla jordhålor och skänker oss en romantisk dimma vi inte kan andas i.

Jag sitter i bermudashorts, gjorda 1984 och väntar på att bli pepprad av spik ifrån Bin Ladins egenkomponerade fosforbomb med påklistrad etikett: Made in Heaven. Pinnstolen darrar, tyngd av min förväntan, lika ivrig som övertygad, lika kommunikativ som självdestruktiv. Och det är händerna jag använder när jag på charaderskt vis försöker påvisa att jag ger mig hän för mina naturliga drifter.

Jag väntar på att Somalias kriggsherrar ska le bländvita leenden i sin senaste Bullets for Africa-kampanj, inramad med genuina benpipor ifrån den lokala barnaskaran. Och deras skinande läderstövlar ska glittra när de leker doktor med befolkningen vars enda syfte är att svälta ihjäl.

Väntan skapar hallucinationer kring en omdesignad svinslaktmaskin, pumpande ut död i en erotisk rytm på en blodfärgad manege. Min iver blottar mina tänder i ett stort leende jag inte kan förhindra och jag sörplar av min egen fradga. Jag ler varmt: You didnt made it för the final. But dont be shy. This is just the warmup for the work ahead.

Jag tänker min en höjdpunkt i nästa generations seriemördare, där blodet ifrån deras blåslagna kroppar knappt har hunnit levra sig, knullandes mina ögonhålor rena ifrån alla de intryck som format min välgödda cynism. Deras vansinne ska präntas i kilskrift, tillräckligt djupt för att kommande civilisationer ska hänföras av deras storhet om sisådär ett par tusen år.

Jag är i spänd förväntan på nästa makabra massmord, producerat på entreprenad av legoarbetande psykopater, någonstans i världen, kanske i ditt senaste semesterparadis, kanske någon plats nära dig.

Och jag tänker sitta där, på första parkett. Jag ska se dagens Prime Time Mass Murder spruta sin väg ända in i Hall of Crime. Och jag tänker inte missa en enda sekund.