Jaaaa, men förstår jag dig. Där sitter du med alla vettlösa läsare med blankpolerade rumpor som bara öser lovord och hoppas att de själva in futurum ska begåvas med en och annan tråd över sin bleka nakna hy. Och vaaaad ska du skriva? Jamen, vaddå röd linje? Vaddå historia? Vaddå berättelse?

Varför inte låta orden flöda som ett kaotiskt mantra, en evig ström av bilder ifrån en tokig TV som skenar mellan menlösa kanaler, en radda snuttar i en av MTVs sämre popirock-videos som aldrig någon ens varit medveten om att de en gång sett.

Varför inte klippa ord ifrån dina gamla Fem-böcker och klistra in dem med förbundna ögon, varva rader med VERSALER och gemener upp-o-ner? Kanske blanda konsonantprydda rader med de tomma? Senaste veckobladet ifrån Reclaim The Streets barnsektion? Stick och köp bigpack papperslim, limma fast hela röran på köksbordet, knattra in det på datorn. En given hit.

Varför inte köpa hela paketet av saglande sagotanter som oroas av bokstavsinflation i radkombination, jucka långfingret i deras näsa medan de tackar för din ungdomligt obstinata charm och fjärtar när de bugar inför din nåd.

Varför inte låta läppglansen reflektera Les grandes poétres och deras småkåta leenden när de öser superlativ i en stil som anstår kvarterets självutnämnde rapkung när han ska locka fram en gratis hamburgare ur Sibyllan på hörnet.

Varför inte kortsluta tangentbordet med en halvflaska Pepsimax och få roliga teckensprut på skärmen medan du lutar dig tillbaka med colarester i magen och rapar \"avaaaantgaaarde\"?

Du är höjden av mystik, ett lysande estetiskt exempel på att ICAs varuhyllor än håller måttet i variation och dynamik.