Drömplundrarna tänder sina eldar
för att föra på grund, allt av silver och tynande bjällror
havsskum och behornade väsen
vi knyter slingor av hår och torkande tång
om de armar vi sörjer
havslukt och skummande vätska
ett krus fyllt med slamrandet av vita stenar
som barnen kastar från en strand
vid ett annat minnes föränderliga kust
där natten är av silver och augusti
en opolerad måne i det glimmande mörkret
rosor med doft av vanilj och sotsvarta rötter
stenar tunnare än ytan av din hud, sårskorpor och nyfrost
isskorpan över dina tysta kinder, ditt bröst, händernas frusna ådror
och kvällen dricker svart vin och sjungande tårar
spär ut himlen med ljuset ur din röst och duvornas klagande rop
måsarna hungrar, horisontens flackande segel
svarta svanar finns; vi finns
svaga och oförutsedda med nätterna instoppade i kläderna
som ett tjockt och sidenlent foder
barnens tusen färger, dina ögon av himmel och krossat glas
dina naglar bleka snäckskal, kalkstensskärvor, klor av pärlemor
armband flätade av barnhår och måsarnas vingar
den vackraste stenen förlorad i havet
hudens blanka ensamhet
en bok med pärmar av drivved och trådar av guld
strömmen går genom natten som en ljus rysning
är detta en natt
eller Natten
du kartlägger de skriande måsarnas positioner
ekolod, triangulering
deras fjädrar brinner när de kastar sig i havet
saltkristaller i ditt hår
de slocknande skeppen vid horisonten
masten som en glödande fyr åt de andra att följa
klapprandet av sten mot sten, det vita skenet som sjunker
måsarna doppar sina hjässor i kvicksilver och olja
en tunn hätta av död
barnen bär sandkorn i sina kupade händer, till havet
tills stranden är tom och genomsynlig som glas
där under, rader på rader av döda
fossiliserade drömmar blickar mot magman
andas underjord och rök: andas ut, andas tillbaka
fyll munnarna med asksnö och frätande sorg
tårarnas hungriga köld
ge mig natten, en flock med magrande måsar
vingpennor av glas