Horisonten driver ur sikte
i dimman, öde himlakroppar
reser sig som öar i tomrummet
vi rör oss genom de yttre platserna
där kvällarna vallar de sina
och solen är en kopparödla
ringlad om din hals
en handfull ljunghonung, mörkgul och slirig
mellan fingrarnas sökande hud
klipporna sover
ännu varma under våra fötter