Skjut sommaren med bultpistol
bedövad, knappt en skråma, kanske död
hennes blod luktar honung och rönn

i sömnen är vi ensamma i tusental
vi rör oss genom mörkret, mjuka
som nygrävd jord, multnande äpplen

livet är en drömbild i dödsögonblicket
händelsehorisonten, utdragen i tiden
vi trär trådar genom dess yta

med namn av rämnande silver
ska hon sova hos de ofunna barnen
med en söm av grått garn i sitt hår