Våra oläkliga händer
tecknar hela älven med ett enda penselstråk
spelar på regnets strängar
ett knäppande prasslande som av insektsben
som böjs och rätas ut, böjs och rätas
exoskelettets skörhet
mot det mjuka inuti
vi skulle kunna döda oss inifrån
vi är sött gift och vassa taggar
tickandet av visare
i allt kortare intervall
knogarna upprivna blodiga
och handflatorna, som om du vidrört världen
och den inte var som du trott