Vi slår följe med döden
i skydd under hukande blad
brämade med droppar av tungt regn
hon lovar att hålla oss trygga och varma
vi har fickorna fyllda med jord
och syrsor vilande i munnen
hon spelar på en tunn flöjt av ben
en melodi som kunde vara vinden
eller viskandet av fotspår i gräs
och stenmuren runt staden välvs
som ett långsträckt djur i sin sömn