Inte kan jag dansa

som någon Fred Astaire

- försöker jag så blir det

som en stubbe, ungefär

så stel och lika följsam

som roten ner i jorden

- det där är lite ledsamt.

Jag älskar jazz, och orden

som tango, vals och schottis

ger mig goda vibrationer

Så varför kan jag inte

släppa loss till bandets toner?

Jag saknar säkert takt

och har så svårt att lära

och kanske vill jag inte

förstöra och besvära

när andra susar kring

som virvlande dervischer

Då söker jag upp vrårna

och salens trygga nischer

och kanske går jag ut

och tar mig luft i kvällen

och söker upp en äng

och andra vackra ställen

och lyssnar på distans

på bandets sista låt

Och sedan går jag hem

allena på min stråt