Hinken du just lyft ur brunnen
väller över av vattensvarta skuggor
lukten av blött dun och förfaret hö
deras hjälplösa armar om dina axlar
de andas genom dig
en tunn rännil bakom bröstbenet
oktober flåsar sin andedräkt av löv och ånger
de ofunna barnen sjunger
vi ska alla bli till damm och föda
vi ska alla, vi ska alla
svultna små
över brunnens skrovliga väggar