det är som ett plåster som dras av långsamt när vi går isär
det är ett monster som kommer innan jag somnat
men efter att du sagt sådär
även fast du är där med dina händer som håller
kan det ändå hända att det inte håller
när du vill gå åt andra hållet
vi har ramlat ner från molnet
du somnar alltid innan tolv men jag är vaken till fem
fast jag redan gått hem för länge sen egentligen
vad finns vid horisonten?
jag vet inte jag vet inte jag vet inte

du vill ha det standard som när tåget har stannat
du drar dig undan från mig
men om jag blundar ligger jag under dig
tankar spränger sig
jag tänker jämt på dig
det är perfekt och jag vill inte bli väckt
när du rör dig nära men inte rör mig
jag vet inte jag vet inte jag vet inte