Kom
gå sönder
plocka skärvor av månens kupa
ur hudens mjuka veck
känn åkrarnas viskande pulsslag
som vore vi utan skuld
och de röda kryssen på din handled
visar vägen till multnade skatter
när vi som barn ritade kartor
över huset och trädgården, skogsbrynets raksträcka
dikeskanterna
och möblerna precis som de stod: följ väggen
tills du kommer till bäddsoffan där du brukade sova
kryp in där bakom
bland dammiga tyggrodor och flugor
lukten av fuktigt ris
och något glimmar i hörnet, ser du
en smal dörr med silverkarmar
en ordlös gräns