Det blev helt tyst efter denna långa redogörelse. Alla såg
lite fånigt och undrande på varandra. Då harklade sig
häxan Huga sig och tog till orda.

- Eeeeh..... har dom något annat namn, något mer ur-
sprungligt än Glaciårfolket som de kallas här.

- Jaa, de härstammar från ett folk som heter Goner.
Förvånat åkte hakorna ner på alla runt bordet.

- De va som tusan, flämtade Roffe. Det var ju Goner
som fick överge de Svarta Fälten vid den Surmulna Sjön.
Han redogjorde kort för Morgana om deras vistelse och
resa bort från de Svarta Fälten. Hon nickade välvilligt
och genmälde.

- Ja vem vet, kanske eller kanske inte det var samma
grupp av Goner som hamnade här. Jag tror att vi avslutar
pratet. Det finns mer som ni behöver få veta, men vi tar det
i morgon efter frukosten, dagen lider mot sitt slut. Vi
får väl se till att ordna nattkvarter för er sömn. Jag har
en extra våning ovanför entren. Ska vi ta en titt och se till
att få sova ut till morgondagen. Morgana reste sig och
vispade med handen åt dem att följa efter.

Alla reste sig. Hela gänget nästan vinglade efter henne.
De verkade anstränga sig för att smälta allt det nya, de
fått se och lyssna till. Mycket tycktes var fyllt av saga och
myt, men de fick sig en tankeställare när de passerade
tavlorna och framför allt svärdet som glimmade i entren.

- Här, sa Morgana och svängde upp en dörr. Följ efter mig.
De stegade upp för en trappa och kom in i ett rum fyllt med
sängar, bord, och en ståtlig kristallkrona som tändes med
ett strålande ljus.
- Ni kan samla era krafter här. Morgondagen bjuder på nya
äventyr. Jag följer med och ordnar er passage till den
Grönskande Dalen. Jag och Gonerna har knutit vänskapsband,
så de låter er säkert få passera genom deras salar. Innan hon
gick ut genom dörren, vände hon sig om med ett leende på
läpparna och utbrast.
- Jag förstår att jag har sått tvivel, oro, men också en del hopp
i er fortsatta färd till Lointana. Jag lovar att hålla ett vakande
öga över er. Ja, jag kan nog bistå er med viss hjälp om ni råkar
riktigt illa ut, men den största insatsen på ett lyckat resultat,
beror på er själva. Sov gott. Dörren stängdes.

Alla fick snabbt tag i en säng. Det blev inte mycket prat innan
snarkningar kunde höras. Huga däremot, hade det svårt, hon
kunde först inte somna.
EXALIBUR...tänkte hon. Damen vid sjön. Handen som fångade
svärdet.....var det hon.....Morgana.....hur....hur har svärdet lyckats
hamna just här. Är det hon.....en och samma person som på tavlan
...... och nu detta ....Gonerna.....ska gåtorna aldrig ta slut. Hur....hur
...... hur är det möjligt.
- ZZZZZZZZZZZZZZZZZ !

____________________________________________

- Kro, krim, kro , kraka,
se till å vakna,
så får ni se,
både te,
å rågbrödskaka.

Papegojan Primus flaxade till med vingarna, gjorde en sväng
över sängarna i rummet och landade vid dörren.
- Frukosten är klar, kom ner å ät.

Yrvakna och sömndruckna masade sig alla nattgästerna ner
till det hägrande morgonmålet. De tog plats på stolarna och
behövde inte uppmanas att ta för sig. De kände sig nästan
som hemma. Det prasslade till från draperiet vid köks-
avdelningen. Ut kom Morgana med en stor kanna rykande
nybryggt te.

- Ser man på, det var snabbt avancerat. Ni är tydligen hungriga.
Roibush-te i denna, nymalet Arabica-kaffe i den andra på bordet.
Mer trolleri från köket blir det inte just nu.
Häxan och trollen hällde upp kaffe åt sig, de övriga smuttade på
teet.
- Ät på ni, lyssna bara till vad jag försöker förklara om det här med
ondskan.
Ljus och mörker. Dessa existenser har ett gemensamt beroende
för att kunna existera. Materian i våra kroppar är en blandning
av detta. För att livet skall kunna hållas i balans, är vi utrustade
med ett inre ljus, själen. Utan den skulle vi inte kunna skilja det
onda från det goda. Därför mina vänner, så uppstår det motstridiga
känslor i vårt inre, när vårt medvetande fattar beslut.

Nu har den enfaldiga ondskan i det Vindpinade Havet vaknat, den
s.k. rena och brutala som är fri från skamkänslor. Den har framkläckts
i form av KRÄKET och ÄCKLET. Ja all samlad illvilja har kläckts ur de
bottenlösa djupen. Vattenandarna "Undinerna" även de har slagit
följe med Kräket och Äcklet på deras krigståg in i Lointana.
För att lyckas med det, att kunna klara av denna resa, har de försglat
och plomberat vattenandarna med metamorfa bergarter. Ett skal, så
att de kan överleva ett liv på land, som egentligen inte är deras rätta
element. Efter det här ingreppet benämnes vattenandarna numer
med tillmälet "MORFER", det vill säga en helt nyskapad grupp av
ondska, som nu kan skådas i dagens ljus.

Ett transportmedel var också av nöden behövligt, för denna resa
med ondskans arme. de lyckades hitta ett gammalt skeppsvrak,
som skonats av tidens tand. Det hade inte lidit så stor skade-
görels, då det legat begravt i ett lager av dy och gyttja. Det lyftes
upp till ytan. Där försågs masterna med de vidrigas svarta segel,
"de Sju Dödssyndernas Segel". Under stoj och skadeglada skratt
döptes sedan skeppet till "FURIOSO" den vilde. Med god fart....
hmmm... ond kanske man borde säga....fräste det över de vresiga
av skammens vågor. Till en början var Morferna ganska ovilliga
till att arbeta, men när de hittade några tunnor med "Negrita"
mörk caribisk rom.... så blev det annat ljud i skällan. Efter en del
smuttande och smakande hällde de begärligt i sig av rommens
uppfriskande innehåll. Stoj, skrän, å skrålande sång började eka
ut tillsammans med skadeglada skratt.

- Hej hå, hej hå,
femton gastar,
på död mans kista,
hej hå, hej hå,
för en flaska me rom.

Oviljan förvandlades till något som liknade arbetslust. När
Furioso närmade sig kvisthålet till Terra Nova, svingade det
sig upp i luften och sprängde sig igenom med fällda master.
Vid inträdet i Lointana sänkte sig Furioso ned mot marken
och landade på sjön Eumenia.
- Ja här slutar denna berättelse, nästa gäller vad ni måste
göra, vilka medel och verktyg som behövs för att slå och besegra
ondskan. Jag skall förklara resrutten och vägen som leder till
att ni kan hitta dem.

Fortsättning följer i del 24