Jag satt på golvet hos farmor
En humla på handen
Det gjorde ont
Farmor tröstade

Idag kröp något på nacken
Jag smällde bort det av reflex
Det gjorde ont

Förlåt!
Sa jag till humlan
Jag visste inte
Det var inte mening att smälla så hårt

Nu ser man inte humlor lika ofta
De ligger döda på gatorna
Jag vågar inte be farmor att trösta
Jag vill inte att hon ska behöva se
Vad alla hennes barnbarn bär på.