Hon lindar asparnas löv
med silkestråd och upphettat vax
ristar i näverns insida, nålskott, hieroglyfer
och fäster dem åter vid trädet
att låta hösten slita ur kronan
breven hon skrivit och fåglarnas kroppar
trösta inte vinden, låt henne ropa
stormhimlen full av ensamhet och sång
där hon vandrar längs de kvällsgrå fälten