Jag vill skrika ditt namn.
För ingen annan kan.
Du vet allt som skapades,
innan det kapades.
Jag vill inte känna denna smärtan,
jag försökte måla din värld med hjärtan.
Men det räckte inte till.
För att tända denna kärleksgrill.

Var försiktig, bränn dig inte på kolen.
För kolen glöder,
och känslan den blöder.
Jag saknar,
allting när jag vaknar.
Och när jag sover,
då jag är vaken,
och då jag bara är,
du vet som när man är...

Överflödigt,
sådär som jag alltid var.
Utan det kanske du hade varit kvar?
Det finns inga svar.
Och jag vet egentligen inte om det finns några frågor heller.
Som ett presentkort från ovan,
jag undrar om det gäller?

Lockande tanke,
men jag vill ha det utan magi.
Jag kommer sakna dig, och du är bäst.
Även om detta slutar i tragedi.
Det fanns en gång du kallade mig,
Algott(i)