När man säger ett förlupet ord
som alla plötsligt hör
När orden blir för stora
för att du sa det ingen bör

Att höja upp en knuten hand
som en symbol för allas frihet
Att strida för den svage
är allt för sällan allas självklarhet

Då lyckan ler lever livet
tanken styrs åt skilda håll
De steg du tar de kan bli fel
du väljer väg en dåres roll

Små steg att ta i livets lek
en framtid där i dunkelt ljus
Då tvivlen hopas där i skuggorna
en tragisk väg i syntetiskt rus

Så stanna upp där vägen vänder
om oro färgar ditt beslut
I en vinglig färd så desperat
när morfinets rus har ebbat ut

Att vakna upp ur dimmorna
när kroppen vill men inte kan
Där står du krökt och infantil
en ynkligt liten sliten man

Copyright © AndLou