En plastpåse med namnet på din stad,
är allt jag har kvar.
Tusen frågor,
men inte ett enda svar.

Det finns ord som aldrig kommer bli sagda,
som för alltid ekar tomma i oändligheten.
Är detta verkligen den verkliga verkligheten?
Som fast i en dröm mitt i smeten.

Jag ropade ditt namn,
men det var ingen som svarade.
Jag skrek från botten av mina lungor,
men allt var dött.


Som raderade lögner,
vi trodde på en gång.
Inte ett enda tecken,
inte ett enda spår.
Oläkta konstgjorda sår.
Inga tecken, ingen tår,
av liv.