Vi kom ur havet, oerhörda
på stranden stod vi länge statyer
för att vänja oss vid luften
olika sorters vind mot huden
himlens bottenlöshet
och då trodde ni att vi var era
med knivblad ristade ni i våra kroppar
med vattenlösligt mörker skrev ni våra namn
ni trodde att ni grät osedda
att ni levde som de enda
vi kom ur havet
orörbara
var vi i vår hunger
och er ensamhet