Papperslappar täcker
väggar och tak
Fyller mitt rum
tills tapeten inte längre blottas

Med svart penna
ditt namn är skrivet
på vardera bit
av rivet papper
Påminner mig ständigt
om det jag försöker glömma
det jag försöker springa ifrån

Men jag är fast
mellan fyra väggar
som bara blir mindre och mindre

Klaustrofobi
i min egen själ

Samtidigt vet jag
att det är jag
som plågar mig själv
och ingen annan

Ser det som ett straff
för det jag gjort
och inte gjort

Skadeglädje
- det är vad jag känner